Igår läste jag ut den. Lisa Bjärbos senaste bok Allt jag säger är sant. Kände att jag behövde något helt annat efter Little Bee som jag kommer skriva om sen. Jag behövde något lite mer lättsmält, roligt- men ändå bra. Kan liksom inte ge avkall på det där att det skall vara bra- bra skrivet, bra story osv...
Då kändes Lisa Bjärbo helt rätt.
Och ack så rätt jag hade och fel. Tårkanalerna testades åter, kanske värre än på länge.
Igår läste jag ut sista tredjedelen varav sista delen på bussen hem vilket resulterade i hulkgråt och ett långt telefonsamtal med min syster som gick ut på att mellan snyftningarna få fram att jag inte tycker det är ok att farfar är borta. Borta för alltid. Min farfar var en Astrid. Han var den klokaste, varmaste och smartaste man jag träffat. Han talade till mig som en vuxen från unga unga dagar. Han hade de lenaste händer, han älskade samtal och var alltigenom ärlig och öppen. Talade om sina brister och hyllade andras styrkor, pratade om sin kärlek till farmor som han hade varit gift med i mer än 65 år när han gick bort, hur de träffades, hur de lämnade Danmark efter kriget och hur de skapade sig ett liv här i Sverige.
Det är ett drygt år sen nu som jag sa farväl till honom. Vi visste att det skulle bli vårt sista samtal och jag skulle göra nästan vad som helst för att få vara med honom igen.
Lisas bok fångar allt det där. Hon fångar hur en ung vuxen kan ha ett så starkt driv inom sig som leder ut på en väg som inte är självklar för andra, särskilt inte för legitimerade vuxna- typ föräldrar.
Hon fångar hur en mormor/farfar kan vara den enda som förstår.
Hon skildrar den vackraste kärlekshistoria, så skör och het samtidigt.
Och hennes språk! I mitt huvud är det hur jag och min bästis (idag i mitten av vår 30årstid) skulle ha låtit om vi kände varandra när vi gick på gymnasiet... Tyvärr var jag nog inte hälften så smart, modig eller rolig på den tiden.
Jag träffade Lisa på ett event i Falun i februari, vågade mig fram och sa att jag gillade hennes förra bok och såg fram emot denna. Jag är glad att jag inte träffade henne efter jag läst denna. Jag vill leva i min värld där Alicia just nu håller på att kolla över gymnasiealternativen och Isak och hon besöker mormor då och då. Lisa just nu finns du inte- detta blev inte bara en bok skapad av en författare för mig. Den är så mycket mer.
Tack!
För er som gillade Det är så logiskt alla fattar utom du så säger jag bara; Lisa värmde visst bara upp.
(Ps, slutet är så sjukt bra i denna bok, Isaks repliker vid gräsplätten. GENIALT!)
Lisa har visst gjort en boktrailer... som råkar vara asbra den med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar