Ett par dagar här gått och jag här gått och njutit av Julian Barnes fina bok.
Kort sammanfattat handlar den om en snart 70årig man som tvingas se tillbaka på sina ungdomsår efter att ha fått ett oväntat arv, en gammal väns dagbok. Han har en bild av sitt liv som lyckat och han känner sug tillfreds med sina livsval. Men när verkligheten kommer ikapp honom måste han ifrågasätta sin oskuld och boken kommer mycket att handla om att man i minnet ofta väljer en bild som passar en själv, men inte nödvändigtvis är objektiv.
För mig handlade boken även om frågan om var de stora drömmarna i ungdomsåren tar vägen. Han sätter fingret så skoningslöst på frågan om man väljer ett annat liv av feghet och sen efterskapar sin bild av att det var ett val man gjorde för att man ändrade sig på vägen- eller om man helt enkelt fegade ur.
Boken är långsam /OBS inte tråkig har jag lärt mig att jag måste poängtera när jag använder det för mig ofta positiva ordet/ och vacker. Alldeles lagom lång och högst läsvärd! Bra uppvärmning med en Bookerprisvinnare när jag nu helt plötsligt hamnade i Fifty Shades of Grey-hettan. Inte så god litteratur, men quite addictive som Christian Grey skulle uttryckt sig. Råkade visst beställa hem del 2 och 9 i all hast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar